Kalkylator för vinkelupplösning

Om denna kalkylator

Den här kalkylatorn tillämpar Rayleighkriteriet, θ = 1.22·λ/D, för att hitta den minsta vinkelseparation som ett teleskop (eller något annat optiskt instrument med cirkulär öppning) kan upplösa mellan två punktkällor, där λ är ljusets våglängd och D är öppningens diameter – konstanten 1,22 kommer från läget för den första mörka ringen i det Airyska diffraktionsmönster som en cirkulär öppning ger upphov till. En större öppning eller en kortare våglängd ger finare upplösning, vilket är anledningen till att stora observatoriespeglar kan skilja nära dubbelstjärnor åt som små teleskop suddar ihop.

Amatör- och yrkesastronomer som utvärderar vad ett teleskop realistiskt kan visa, optikingenjörer som konstruerar kameraobjektiv eller mikroskop och fysikstudenter som läser om diffraktionsbegränsad optik använder den. Ange ljusets våglängd och öppningens diameter för att få vinkelupplösningen.