Materievåglängd-kalkylator (de Broglie)

Om denna kalkylator

Materievåglängden, eller de Broglie-våglängden, uttrycker den vågliknande naturen hos varje rörlig partikel: λ = h / (m·v) = h / p, där h är Plancks konstant, m är partikelns massa, v är dess hastighet och p är dess rörelsemängd. Idén föreslogs av Louis de Broglie 1924 och utvidgade den våg–partikeldualitet som redan var känd för ljus till all materia – elektroner, atomer och till och med stora molekyler har alla en tillhörande våglängd, även om den bara går att mäta för mycket lätta, snabbt rörliga partiklar eftersom h är så liten.

Den här kalkylatorn beräknar λ utifrån en partikels massa och hastighet. Fysiker och kemistudenter använder de Broglie-våglängden för att förstå elektrondiffraktion (grunden för elektronmikroskopi, som uppnår en mycket finare upplösning än ljusmikroskopi eftersom elektroner har mycket kortare våglängder), för att förklara kvantiseringen i atomorbitaler via villkoren för stående vågor och för att tolka experiment som Davisson–Germer-experimentet, vilket bekräftade att materievågor existerar.