Stående våg-kalkylator

Om denna kalkylator

En stående våg bildas på en sträng som är fast inspänd i båda ändar när vågor som reflekteras fram och tillbaka interfererar och skapar stationära noder och buker; bara de våglängder som får plats med ett helt antal halva våglängder mellan de fasta ändarna överlever, vilket ger övertonsserien fₙ = n·v/(2L), där v är vågens hastighet på strängen, L är dess längd och n = 1, 2, 3… numrerar grundtonen och dess övertoner.

Det här sambandet är den fysikaliska grunden för varje stränginstrument: gitarrbyggare och pianostämmare använder det för att relatera strängens längd, spänning och massa per längdenhet (som bestämmer v) till tonhöjden, och det är en vanlig demonstration och laboration i inledande fysikkurser om vågrörelselära och akustik.

Musiker som stämmer instrument, lutmakare som konstruerar nya, akustikingenjörer som analyserar resonans och fysikstudenter som experimentellt kontrollerar övertonsserien använder alla den här formeln för att förutsäga eller förklara vilka frekvenser en vibrerande sträng kan upprätthålla.