Roche-gräns-kalkylator

Om denna kalkylator

Roche-gränsen är det minsta avstånd en mindre himlakropp (en måne eller satellit) kan kretsa kring en större innan den större kroppens tidvattenkrafter överstiger den mindre kroppens egengravitation och sliter den i bitar. Den här kalkylatorn använder formeln för den rigida Roche-gränsen, d = R · (2 · ρM/ρm)^(1/3), där R är primärkroppens radie, ρM är dess densitet och ρm är satellitens densitet — den förutsätter att satelliten hålls samman enbart av gravitation, inte av någon inre draghållfasthet.

Konceptet, uppkallat efter den franske astronomen Édouard Roche, förklarar varför planeter som Saturnus har ringsystem istället för en enda stor måne nära intill — en måne som bildades eller vandrade innanför Roche-gränsen skulle slitas sönder till en skräpring av tidvattenspänningar. Astronomer och astrofysikstudenter använder Roche-gränsen för att förutsäga om en nära kretsande måne eller asteroid är stabil, för att förstå ursprunget till planetringar, och för att modellera tidvattenupplösningshändelser kring stjärnor och svarta hål.